Snabb genomgång av helgen då, innan jag går stänger mina söta blå.

FREDAG:
Åkte in och mötte prinsessan Madeleine (min egen alltså) dirr efter att hon slutat jobbet, alltså ca 15.30. Satte oss på Fenix och inmundigade en öl. Blev påverkad efter ca två klunkar eftersom jag hade druckit dagen innan också.

Möts upp av Tina och hennes karl Bangnus (nej han heter inte riktigt så på riktigt) och en kort promenad genom söders gator senare är vi inne på Trädgårn. Det stod kanske en miljon människor i kö, men eftersom herr Bangnus har tentakler lite överallt vad jag kan förstå, gick vi raka spåret till hans australienska, excentriska vän i dörren och vidare in. Redan propfullt där inne, dansade i solskenet, men brillor på, en cigg i mungipan och en öl i handen.

Och DÄR kom dagens första Tequila. (Det bådar inte gott när man dricker tequila redan klockan 19!)

Drar vidare ca 21 pga hunger. Tunnbrödsrulle med xtraxtra ketchup i slussen senare finner jag mig själv redan lite halvfull på väg till Tyrol. På Grönan får jag komma in gratis och letar i ca 30 minuter efter min vän Filip som ska möta mig där. På hela Tyrol. Utanför. Och så visar det sig att han var på Kryddhyllan hela tiden. Bitch! Hinkar en öl och löper ner för att ta ett varv med Extreme. SKRI! Både jag och Filip skrek typ halsmandlarna ur oss.

Vidare upp till Malmen var det shotades typ två tequila till och dracks minst en öl. Är nu alltså uppe i tre tequila, sex öl och en tunnbrödsrulle. När klockan är typ två kommer ett mess från en annan vän, Marcus, som är på andra sidan gatan på Göta Källare. Jag beger mig genast dit, ramlar nästan ned för trappan (som jag alltid gör på jävla GK- cptrappa!!) hoppar på Mackan och hans kompis som var norrlänning och en himla trevlig prick (varför är norrlänningar alltid så trevliga??) och släpar dem till dansgolvet.

Många resor senare, och påfyllning av kolhydrater i form av pommes från grillen i Slussen, är det sen hemgång för mig, och vad jag sa på bussen hem eller vem jag sa det till kan jag nog inte riktigt stå för.



TRÄDGÅRN

SÅHÄÄÄRNÖJD @TRÄDGÅRN




LÖRDAG:
Mitt hår gör ont. Jag ligger och dör i min säng. Kollar på vampire diaries och slemdrömmer om alla snygga killar i den serien.
Födelsedagsmiddag med päronen, och har lovat min blivande sambo Sofie en utgång... Bara släpa sig in i duschen, sänka något alkoholhaltigt, och hoppa på tåget igen.
Vi begav oss till Bauer men valde att gå efter ett glas eftersom det var så jävla dåligt mode (läs på engelska) där. Försöker ta oss till Fenix men det är midnattsloppshelvete så det är smockfullt OCH avspärrat på halva jävla Götgatan. Bar 54, Kvarnen, hemåt. Ganska tidigt (02.00) eftersom jag har big plans imorgon.


BAR 54








SÖNDAG: 
Shoppingrunda med min fina bonusmamma i Nacka, fick bla en ny skinnjacka, en fluffjacka, en jättefin blus (ser fett seriös ut i den, kommer behövas i höst när skolan börjar!) leggins, en top, örhängen, strumpor.... Inget jag bara fick huxflux, utan jag har ju faktiskt rätt nyligen fyllt år.


SÖNDAGSKVÄLL@INBED


Sen dess har jag bara softat.... Behöver ladda upp, imorgon åker jag tillbaka till G-land en vecka, sen är jag "fri". Kommer hem den 28:e, den 30:e ska jag och princess på COLDPLAY (!!!!!!!), den 1:a september flyttar jag ock Sofie till Kista, och den 3:e börjar jag på Stockholm Uni.

Helt sinnesjukt.

Här sitter jag i min säng, två timmar och tolv minuter efter att jag gick och lade mig, och äter godis och funderar.

Funderar över, varför jag är så fantastiskt duktig på att låta mig själv komma i andra hand. Låta det bero, tillåta mig vara backup.  Destruktivitet? Dålig självkänsla? Kanske till viss del, men när jag var på topp i självkänsle-bergochdalbanan så valde jag ändå en man som jag kom i andra han för. Om inte kanske femte hand.

Kan man bara komma till en viss punkt när det gäller självkänsla? Man kommer dit, men inte längre. Kan inte bli bättre. Inte må bättre.

Å andra sidan, så visar jag inte att jag tillåter det. Är jag inte viktigare för dig än att det tar flera dagar för dig att ringa tillbaka, eller svara på ett mess, så är du inte intressant. Om du frångår det vi kommit överrens om och backar i sista stund, utan att ens meddela, tänker jag absolut inte lägga min energi på dig.  Om det passar dig att vara gullig och spela intresserad på mess, men inte ute på klubben, försvinner du illa kvickt ur mitt liv.

Men jag tänker fortfarande på dig. Önskar att du ska bevisa att jag förhastade mig angående dig. Önskar att du ansträngt dig lite mer.

Och det är det som stör mig. Varför bryr jag mig? När det är så UPPENBART att den här människan inte bryr sig om mig?

Badboy-syndrom? Elektrakomplex, daddyissues?

Det är ju inte bara jag som har det här problemet. Många tjejer låter sig på riktigt bli TRAMPADE på. Killar också! Det är obalans i vårt kärlekssystem och vi har lärt oss att kärlek ska göra ont, annars är det inte värt det?

För mig är kärlek att vilja ge obegränsat av sig själv, att alltid värna om den man älskars bästa, att förlåta, att vörda, värna! En flödande energi som jag gör mitt bästa för att omgärda mig med, låta den komma in i mig och ut från mig i lika delar. Och jag lyckas SÅ jävla bra- på alla fronter utom den där jävla kärleken.