Vänder blad
Sitter i min säng, nyss hemkommen från Gotland. Öppnat en flaska Zinfandel, tänt några ljus och rökelse, njuter av tystnaden. Inser att jag återigen står vid ett avslut och en början, i en och samma handvändning. Byter jobb mot studier, sista arbetsdagen var idag, skolan börjar på måndag. Det blir Psykologi 1 vid Stockholms Universitet, ett grundkurspaket på 30 hp. Ger förhoppningsvis en liten fördel inför psykologprogrammet, en höjning av mina meriter och kunskaper, och ger mig en möjlighet att prova att läsa psykologi på universitetsnivå innan jag ger mig in på fem år på psykologprogrammet.
I samma veva flyttar jag. På lördag tar jag mitt pick och pack och flyttar för andra gången i mitt liv hemifrån, till andra sidan stan, närmare bestämt Kista. Jag flyttar ihop med ett av mina hjärtan och flyttar närmre ett annat. Det är dessutom närmre till skolan.
Har haft ett avslutande samtal med min chef idag. Det var ett bra, och väldigt viktigt samtal. Jag fick massor av beröm, han sa bland annat att han aldrig sett någon prestera så bra på så kort tid, att jag levererat långt över hans förväntningar, att han är positivt överraskad över min insats, och massa andra saker. Blev också bestämt att om läget är rätt så kommer jag tillbaka direkt efter studierna, och att han eventuellt har ett par uppdrag till mig på hemmaplan under hösten. Dessutom finns en möjlighet för mig att eventuellt plugga till behandlingspedagog samtidigt som jag jobbar sen- en utbildning på två år som företaget betalar, eller "lånar mig". De betalar själva kostnaderna, jag får lägga min tid och skriva avtal på att jobba kvar två år efter utbildningen. Känner mig investerad i, viktig för företaget och med möjlighet att bidra och påverka. Jag tycker väldigt mycket om min chef, han är verkligen en eldsjäl och med ett sjuhelvetes driv. Dessutom har jag enorm respekt för hans kunskaper, och full tillit till honom. Det gav jag honom idag, en massa beröm, och också till den verksamhet han byggt upp, där jag tycker att teamanda, kommunikation och respekt är ledorden för hur det funkar i personalgruppen.
Bästa jobbet jag någonsin haft. Mest utvecklande också. Och som jag sa till honom- det har varit bra för mig på ett rent privat plan också. För efter alla vändor fram och tillbaka har jag så desperat önskat något tryggt, där jag har en given plats, och vet att jag vet vad jag gör. Vet jag inte vad jag gör, så kan jag lägga det i mina kollegors eller min chefs händer, och jag vet att där finns kompetens för att hjälpa mig.
Det känns nervöst och pirrigt att börja skolan igen, särskilt eftersom det är på universitetet. Jag, på uni? Nej, jag tror inte det va? Hade varit mitt svar för kanske bara ett år sedan. Men här står jag nu, och bevisat återigen för mig själv att jag klarar något jag inte trodde att jag skulle klara. Kanske är det så att man klarar vad som helst. "Jag kan allt" som Lotta på Bråkmakargatan säger. Kanske kan jag allt. Om jag bara ger det min uthållighet och allt det finska jävlaranammat som lever och bråkar runt inuti mig.
Postat av: Petra
Du är så lik mig i många av dina tankar och hur du tänker. Känns typ fel att säga detta bakom en datorskärm, men jag skulle vilja ha dig som en vän. Du känns väldigt äkta, genuin och omtänksam. Helt enkelt en fin människa. :)
Svar:
frokenochco.blogg.se
Postat av: Petra
Det är nog där det hela ligger, att du är en känslomänniska som jag. :)
Jag har tyvärr ingen blogg, men jag har en tumblr som uppdateras ibland. Fast det är bara bilder där, inte lika personligt :/
littlegirlcrying.tumblr.com
Postat av: Michan
Bra jobbat! Du ska vara otroligt stolt över dig själv, du kan mycket mer än vad du vill inse ibland! Håll huvudet högt i alla lägen, det är den Linda jag kommer ihåg du kan om du vill, det vet du !
Svar:
frokenochco.blogg.se
Postat av: Petra
Har en twitter också men du följer redan mig där :) Joliefille88 heter jag.