23 somrar blir jag.

Funderar lite över året som gått. Vad har hänt? Är jag klokare?

Klokare är jag definitivt. Det senaste året har varit en enda röra på många fronter, smärtsamt väldigt ofta, men lärorikt.

Jag slutade på ett jobb, började på ett annat. Kämpade för att någon annan skulle älska mig för den jag var, för att älska honom som han var. Lärde känna skåningar, var på Christiania. Kämpade för en älskad persons rätt att göra väl. Två små personers rätt till sin pappa.

Gick in i väggen, fick social fobi, började äta antidepp.
Flydde till min bror, fick hjälp, som jag nu har dåligt samvete över att inte kunna återgällda.

Byggde upp, andades. Men gav en ny chans.

Bjöd på nyårsmiddag. Saknade något. Ingen passionerad nyårskyss, som för det andra paret. Vad hände med vår kärlek?

Fick en ny vän, den bästa danskan. Pratade ett nytt språk flytande.

Krashade en kärlek, tog inget ansvar för det, bara stack. Kände mig maktlös, så många gånger.

Fick en ny dröm, mod att spela på den. Började plugga. Lärde känna vänner på nytt. Lärde känna nya vänner.

Hittade tillbaka till hoodet i mig, till hiphopen.

Fick uppleva en dröm slå in, erbjudande om ett jobb jag drömt om sen jag var 10 år. En till dröm i att få gå på universitetet.




Nu är jag trött, självsligt, kroppsligt, emotionellt, mentalt. Redo för en ny ålder, hoppas på nya klokheter.

Tack för året som gått. Fuck you för att jag inte fick någon tårta förra året.

This year I'm better off without you.


Happy birthday to me!