Adhd hos ungdomar

"I tonåren kan mönstret med protester mot de närmaste i omgivningen utvecklas till ett mer allmänt avståndstagande mot auktoriteter. Det kan leda till att ungdomar med adhd får mer allvarliga sociala problem, till och med hamna i missbruk och kriminalitet...

...När ungdomar med adhd själva har beskrivit sina känslor, berättar många om en känsla av inre oro, en otålighet och otillfredsställelse som de inte riktigt förstår eller kan påverka. Otåligheten gör att de fort tröttnar på sådant som kräver tankemöda eller som är rutinmässigt och inte så spännande...

...Många har fortfarande i ungdomsåren svårt att kontrollera sin sinnesstämning och sitt humör. Humöret svänger snabbt och man kan ha ett hett temperament eller kort stubin. Andra utmärks mer av sin oföretagsamhet och passivitet. De har svårt att komma igång med sina arbetsuppgifter eller dagliga rutiner. Saker blir bara inte gjorda. Ibland verkar de drömmande och tappar lätt tråden i samtal eller vid läsning. De har svårt för att upprätthålla energin om uppgifterna inte är väldigt motiverande."

Adhd hos vuxna

"De problem som många vuxna med adhd beskriver är en känsla av otålighet, rastlöshet och vantrivsel när inget spännande händer. Man kan ha svårt att vara uppmärksam när man ska lyssna på andra och ha svårt att behärska sina känslor. Många beskriver att de fortfarande har en benägenhet att handla för fort utan att hinna tänka efter ordentligt.

Precis som barn, kan vuxna med adhd ha problem med att organisera arbetet, studierna eller vardagssysslorna hemma. Man kan ha svårt att tåla vardagsstress och man känner sig lätt utarbetad. På jobbet kan det vara svårt att klara av många arbetsuppgifter samtidigt.

För de flesta vuxna med adhd handlar problemen framför allt om svårigheterna med koncentration och uppmärksamhet och mindre om överaktivitet. Man kan ha svårt för att komma igång och bli klar med en uppgift. I stället skjuter man upp det som borde göras."

Fullständig beskrivning av mig. Förutom att jag gillar att ha  många bollar i luften, för då blir jag inte lika rastlös. När jag jobbar gör jag någonting hela tiden. Annars tröttnar jag. Om jag inte kan utvecklas, tröttnar jag. Så byter jag jobb.

 Jag har hört att man ofta självmedicinerar om man har ADHD. Och tro mig, jag har självmedicinerat, mot mig själv, vad det nu än är jag har. Ofta blir man diagnostiserad med ångestsyndrom. Tvångssyndrom. Panikångest. U name it, i did it.

Därför har jag kontaktat vårdcentralen idag för att få en tid för utredning. Är rädd för att de ska skratta mig i ansiktet och säga att jag inte har ADHD. Vad fan är det då för fel på  mig? Jag orkar inte vara såhär längre. Jag vill bara vara vanlig, vila, en liten stund. Kunna njuta av att livet står still. Har längtat i flera månader efter att det ska göra det men så fort allt är ordnat och jag kan vila så blir jag så RASTLÖS. Och så är jag igång igen. Springer för livet i min lilla råttbur för att försöka få NÅGONTING ATT HÄNDA. Och helst igår. Kan inte vänta. Kommer ofta för sent. Har ett sjuhelvetes humör. Svårt att filtrera då det är många sinnesintryck.

Hoppas på att får rätt hjälp. Även om det inte är ADHD. Så att jag i alla fall kan lära mig att leva med mig själv.