Vet inte var fan jag ska börja. Med att plocka upp, att laga. Känns som om jag är så inkörd i det som varit att jag inte känner mig själv längre. Vem var jag? Har så många hinder nu. How shall I overcome?

Mina vänner känner inte heller igen mig. Jag brukade äga mig själv, mina känslor, min sexualitet, min kropp, min hjärna, min röst, MITT HJÄRTA. Jag har tappat mig själv.

Flyr in i beteenden, i dans, i alkohol, i relationer. I känslor, alla känslor som inte är de jag borde känna. Inte så friskt kanske.


Gå vidare, komma över, skapa nytt. På god väg, men rädd. Så sårbar, så enkel men ändå så komplicerad. Så oerhört komplex.

Så intresserad men så oitressant.