Hade en mycket intressant diskussion igår med en kollega angående hur vi människor tror att vi är "kronan på verket" på jorden, fast vi styrs så mycket av våra instinkter och impulser, vilket vi inte är medvetna om, för vi tror att vi är så mycket högre stående än djur. Vi skövlar vår jord (vi skiter där vi äter alltså) och dödar vår egen art. Detta är vad som kommer leda oss i fördärv, och vi kommer utrota oss själva.

Å andra sidan kanske detta vore det bästa. Om bara några få överlever för att starta om. Några forskare säger att om så lite som 50 år kommer ozonlagret vara så förstört att vi inte kommer kunna vara utomhus pga att solen är för stark och vi kommer vara tvungna att ha syrgasmasker på oss.

Samtidigt vill vi inte engagera oss i det som händer runt om kring oss. Det händer inte oss. Det händer för långt bort. Men om detta händer om så lite som 50 år kommer jag och många från min generation att uppleva det.


Det skrämmer mig.