Du som tog mig med storm, du som är den som alla andra alltid har, och alltid ska jämföras med. Du som bor på en pedestal i ett slott i mitt hjärta, du som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig. Du som är en fantasi men ändå så verklig. Dig som jag känner så väl. Dig tänker jag på ikväll.

 

Dig som jag skrev så mycket om, andades för. Grät oändligt många, långa nätter, för att jag visste att du var utom räckhåll, för alltid, jag kommer aldrig att få dig. Jag drömmer fortfarande om dig, det gör fortfarande ont att se dig, fast jag är så lycklig för din skull. Du som var den första och den största, den enda som fanns.

 

Du som har tusen låtar som påminner mig om dig, hundra platser, tusen dofter. Jag kan ditt ansikte utantill, vartenda drag, varenda por, varje ärr, varje skiftning, varje skugga. För dig gav jag nästan mitt liv, det fysiska. Det psykiska var redan ditt.

 

Det var en så sjuk kärlek, så virvlande, stark, galen, inbjudande, kittlande, smärtande. Som en tornado som rusade fram genom min själ, dag och natt, i dröm och vaket tillstånd. Allt jag skrev var om dig, allt jag målade var om dig, alla ord som föll över mina läppar var om dig. Du är så långt borta nu, men jag saknar dig fortfarande. Önskar att jag kunde vara din vän, bara vän, för att på ngt sätt få användning för all kärlek och allt tålamod som jag haft gentemot dig. Hade stått ut med vad som helst för din skull då. Precis allt. Hade gått över lik utan att blinka. Försvarat dig med alla medel, jämt, hela tiden. Lagat mitt hjärta till middag, om det var det du ville.

 

10 år.

 

Det gjorde så mycket ondare än vad jag ens kan försöka minnas. Men jag ångrar ingenting. Skulle inte göra något ogjort, fast jag gjorde många illa på vägen, och du med.

 

För den kärleken jag kände gentemot dig, tror jag det är få förunnat att få uppleva. Men jag kände den, andades den, levde den. Det kommer jag aldrig uppleva igen. Och tur är väl det.

 

I’m amazed by the way you know the way
To make me feel this way
From the start but where to start
Where to start where do I begin
More than words but they’re just words
Maybe words is all that I can give all that I can give

I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
When the sun the sun shines

I’m building castles in the sand
I’m building castles in the sand
If I were building castles in the sand
You would be there to hold my hand
And hurting to forget the pain
I don’t know when I’ll be back again
But don’t hold your breath
But don’t hold your breath

I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
When the sun the sun shines

Don’t hold your breath
Don’t hold your breath
Don’t hold your breath
Don’t hold your breath
Don’t hold your breath
Don’t hold your breath

I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
I hope you laughing when the sun shines
When the sun the sun shines

Igår var jag på spontant stallbesök med Mathilda, en klasskompis som jag har kommit att umgås med rätt mkt i skolan och som jag tycker väldigt mkt om :)

 

Fick pussa lite på hennes häst och även få en snabblektion i longering. Första gången jag longerade och det var superkul! En helt annan upplevelse att kommunicera med hästen från marken. Edenas (hästen, alltså) var väldigt medgörlig tills det kom in andra hästar i ridhuset, stor uppblåsning! Han stack iväg och studsade lite, men jag höll bara i och han lugnade sig snabbt.

 

Älskar att jag fortfarande känner mig så trygg med hästar fast det var så himla länge sen jag red regelbundet. Mathilda sa "man märker ju att du har koll på läget." Kul att få höra det från någon som ändå har egen häst, och haft det länge. 

 

Hon tävlar i dressyr, och jag har alltid varit en hopptjej. Edenas älskar tydligen att hoppa, men hon hoppar honom inte själv, så eventuellt ska jag få hoppa honom någon gång :) Men vi börjar med en dressyrlektion imorgon för att se vilka olater jag lagt mig till med sedan sist! Längtar!

Är ledig idag men tog mig ändå upp kl 07.00 imorse för att börja få in vanan att träna på morgonen. En kopp kaffe och en liten kopp med naturell youghurt med honung och musli senare styrdes stegen mot gymmet med armar på schemat.

 

15 min på crosstrainern, 10 på bandet.

triceps extension, biceps curls, axlar/skuldror 4x10 på 4 kg

chins 4x7

pull-ups 4x7

dips 4x5

 

så en hel del cardio och lite armar. Är inte så stark i armarna längre alltså... Längtar efter känslan när man känner att man orkar ta nästa snäpp, lyfta lite tyngre eller köra lite fler reps.

 

Ikväll ska jag på en timmes yoga också, kan jag behöva. Smidighet och fokus!

 

Däremellan gäller tvättstuga och plugg!

 

 

 

 

Körde ett skönt startpass idag, värmde upp på crosstrainern i 15 min. Jag gillar att hålla den på ganska lågt motstånd så att man kan hålla ganska hög fart och få upp pulsen och sätta igång svettningen till en början, och sedan öka på motståndet successivt. Vet inte alls om det är en bättre eller sämre version än något annat, men det känns bra! :)

 

Körde sedan:

 

Har alltså bara jobbat med min egen vikt idag. Skön början!

 

Är riktigt sugen på att börja jobba med kettlebells, ser så härligt utmattande ut. Jag gillar ju verkligen att ta i!

 

Tog en sväng förbi Konsum på vägen hem för att komplementera till kvällens middag:

 

1 aubergine

1 zucchini

3 tomater

200 g chevreost

salt och peppar

crema de balsamico (fikon) (Flytande honung är annars gott på!)

 

Skär upp auberginen och zucchinin och förstek dessa i olja eller smör,. Lägg i ugnsform. Skär upp tomaterna och lägg i, salta och peppra (aubergine kan behöva ganska mycket salt). Smula över chevren. ställ i ugnen på ca 175-200C i 10-15 minuter.

 

Stek schnitzeln.

 

Ringla över lite balsamico alternativt honung över grönsakerna.

 

Smaska i dig!

Senaste tiden har gått så jävla fort. Skolan har börjat med full fart, har flyttat in och gjort tusen olika saker.

 

Imorgon flyttar S äntligen in!

 

 

Har hittat en ny människa som jag hoppas ska ta sig en stor plats i mitt liv. Hur får vi se. Mer säger jag inte :)

 

Har också hunnit börja träna, idag faktiskt, var så sinnessjukt skönt.

 

Imorgon väntar en låååång dag i skolan- börjar med fallseminarium med min grupp, sedan föreläsning om Attityder och övertalning. Det slutar klockan 15 och då ska jag och resten av min grupp in till stan och göra ett socialpsykologiskt experiment.

 

Skulle eg ha läst 15 kapitel tills imorgon står det på mitt schema men det kan väl fan inte stämma? Mina böcker är dessutom inga små roliga böcker heller, 400 vs över 800 sidor PÅ ENGELSKA. Inte för att jag är dålig på engelska, men psykologisk facklitteratur..? Jeez.

 

Sitter i nya lgh och funderar över hur jag ska spendera min kväll... Hemma, packa upp färdigt, mysa runt.. Eller ut och träffa vännerna..? Tänker nog börja med att lägga mig i ett bad alldeles strax i alla fall med ett glas rött och NJUTA av att bo i lgh= få använda hur mkt vatten man vill + att vi har badkar!! LYX!

 

Flytten har gått bra i alla fall, min älskade pappa hjälpte mig att köra och lasta och lasta av alla grejer. Vet inte vad jag skulle göra utan honom, han fixar och donar åt mig jämnt.

 

Åker pappas lastbil <3

Älskat sen jag var fem år och pappa hämtade mig på dagis med lastbil! :)

 

Här ska vi bo.. Lite väl tomt kanske.

 

 

 

Har kommit på en annan grej, nu kan jag tvärtom-citera det Näääk säger i Södra Sidan: